Jag fryser konstant faktiskt. Ärligt talat vet jag inte vad det beror på. Förmodligen har jag gjort något dumt. Eller vi tar och rättar det där på en gång. Jag har gjort något infernaliskt dumt, något sjukt och elakt. Mot en person som jag respekterar och tycker om för att inte säga älskar dessutom. En person som jag vet är obrottsligt lojal och aldrig skulle göra något för att skada mig. Tvärtom vet jag att den här personen skulle backa upp mig och hjälpa mig i vilken situation som helst utan begära någonting tillbaka, utan att ens nämna saken. Så visst är jag usel. Jo, det är sant jag har insett det nu. Jag är en värdelös människa som inte förtjänar att leva. Ärligt talat är jag inte ens helt säker på att jag vill det heller. Det finns inte längre någon mening. Jag har sjunkit så lågt det går att sjunka. Jag har inga andra känslor kvar än självförakt. Inte ens lite riktigt snygga kläder skulle kunna göra mig det minsta gladare. Det gör inget jag förtjänar att aldrig någonsin mer le. Förlåt.