Jag har funderat mycket på en sak under senare tid. En sak har tagit upp mina tankar mer än något annat, till och med mer än barnkläder som jag annars tänker väldigt mycket på av någon outgrundlig anledning (anledningen är att min syster ska få barn snart). I vanliga fall brukar jag faktiskt inte vara så här fixerad vid något. Man skulle nästan kunna tro att något hänt mig, att jag fått en hjärntumör, varit med om någon olycka och slagit i huvudet eller drabbats av en stroke eller något i den stilen. Det är faktiskt inte likt mig alls. En god till mig däremot har går igenom olika faser konstant. Ena dagen är han ytligare än… ja någon som är väldigt ytlig. Andra gånger är han djupsinnigare än en svårt bakfull och ångestriden Dostojevskij. Det är märkligt egentligen. Jag har ännu inte riktigt greppat det här eller förstått hur mekanismerna bakom fungerar. Det kanske man inte behöver i och för sig men ändå, det kan inte skada.